Tidningen Symfoni

Röster från kulturutskottet

Trots att svenskt kulturliv mer eller mindre har stängts ner har arbetet i riksdagens kulturutskott inte tappat fart. Inriktningen har dock ändrats och coronapandemin har helt dominerat utskottets arbete. De statliga stöden till kulturen har alla passerat genom och ibland även initierats av utskottets ledamöter. Symfoni har talat med Christer Nylander (L) som är kulturutskottets ordförande och Lawen Redar (S) som är tredje vice ordförande. Nylander säger rakt ut att det är svårt att vara kulturpolitiker just nu. Redar verkar hämta kraft ur en situation som tydligt visar hur eftersatta kulturens villkor är. 

 

Riksdagens utskott är motorn i riksdagsarbetet. Det är i utskotten som regeringens förslag hamnar allra först. Utskotten tar ställning innan det är dags för hela riksdagen att fatta beslut om regeringens eller ledamöternas förslag. Kulturutskottets möten har sedan förra våren skett digitalt. Sveriges riksdag just nu är en krisrikstad där bara vissa av utskotten träffas fysiskt och vid omröstningar i riksdagen får högst 55 (av 349) riksdagsledamöter vara på plats. Vissa av utskotten har fått väsentligt större arbetsbörda och tuffast är det för finansutskottet och socialutskottet som ansvarar för sjukvården. Men även kulturutskottet har fått mer att göra.

– Jag har behövt öka mina egna insatser för att skaffa kunskaper om hur de regleringar och restriktioner som regeringen har infört i realiteten slår mot Sveriges konst- och kulturskapare. Vi var tidigt ute i våras med att se till att det skapades nya stödformer för kulturlivet som tvingades stänga ner, säger Lawen Redar.

 

Stöden har kritiserats för att inte räcka till och för att de inte nått fram till de som verkligen behöver dem. Christer Nylander menar att det inte från början gick att förutse vilka konsekvenserna skulle bli för kulturen.

– För ett år sedan visste vi inte att pandemin skulle komma och ändå ännu mindre hur den skulle påverka kulturlivet. Därmed var det också svårt att veta hur man skulle utforma olika stöd till kulturen. Så det är klart att vi gjort en massa misstag och försökt lära av dem. Det har blivit uppenbart att socialförsäkringssystemet har fungerat dåligt för många kulturutövare, säger han.

– Vi kan också erkänna att det var lättare att ge stöd till de som var inne i rullorna jämfört med de som inte tidigare hade fått offentligt stöd. Att stötta egenföretagare har också varit mycket svårare att stödja än aktiebolag. Det är erfarenheter som vi har tagit lärdom av och försöker rätta till och vi anpassar stöden så gott det går, fortsätter Christer Nylander.

Lawen Redar menar att pandemin för första gången har exemplifierat det som hon kontinuerligt påtalar. 

– Kulturen är ett eftersatt område. Tryggheten är så bristfällig. En bildkonstnärs inkomst ligger en riktigt bra månad på mindre än 13 000 kronor och då har konstnären ofta en sjuårig akademisk utbildning bakom sig. Detta är på grund av att vi har en dålig upphovsrätt och för att vi inte har tagit de här frågorna på större allvar, säger hon.

Hon säger att hon har fått vatten på sin kvarn och hon har i samtal med bland annat arbetsmarknadsministern påtalat att de statliga bidrag som ges till kulturen inte är SGI-grundande (Sjuklönegrundande) inkomst. 

–  Vi har en arbetsförmedling som inte förstår att en kulturskapare helst av allt inte ska behöva lämna sin bransch. Den ska vara kvar. Man måste skapa arbeten där kunskapen som kulturskaparen besitter kommer till användning, menar Lawen Redar.

 

Christer Nylander är orolig för att nyckelpersoner i verksamheterna försvinner, tröttnar och gör något annat.

– Jag håller på med löpning. Där krävs det en hel del nyckelkompetens för att exempelvis anordna ett lopp, en kompetens som ganska få människor har. Om de väljer att istället säkra sina inkomster inom ett annat område kommer det bli problem. Att arrangera ett maratonlopp kräver verklig kompetens. Jag antar att samma sak gäller inom konsert- och festivalverksamheter. Att förlora kunniga personer kan bli negativt för verksamheterna, säger han.

 

Lawen Redar anser att alla de utredningar som har gjorts kring konstnärers villkor inte handlar om kultur utan att det istället är arbetsmarknadsfrågor och socialförsäkringsfrågor för konst- och kulturskapare i vårt land. Hon är utexaminerad jurist och arbetade tidigare med justitiefrågor. Hon ser tydliga skillnader.

– Varje gång vi betonade behovet av större resurser så fick vi det med en gång. Behövdes det lagstiftningsarbete så skulle det genomföras omgående. Jag var helt chockad när jag kom till kulturen. Här fanns inga resurser alls, säger hon.

 

Kulturutskottet kommer i närtid träffa alla de myndigheter som delar ut bidrag till kulturen för att få en bild av behoven. Det finns inplanerade besök från Författarfonden, Filminstitutet, Kulturrådet och konstnärsnämnden. 

– Vi behöver hela tiden få information hur utfallet av stöden blev för jag gissar att vi kommer att behöva förhandla fram ytterligare någon stödbudget under våren, säger Christer Nylander.

 

Regeringen tillsatte i december Linda Zachrisson som ansvarig för den kommande utredningen ”Återstart för kulturen”. Den ska presenteras 30 juni i år. Regeringens kulturbudget som klubbades igenom innan årsskiftet skapade förutsättningar för att det skulle finnas pengar till en återstart. Men den återstarten känns i nuläget avlägsen.

– Vi har arbetat för att det ska finnas riktade stöd till kulturen och vi tycker att vi har fått väldigt bra gehör för det. Under hösten har regeringen lagt den historiskt största kulturbudgeten någonsin och den hade fått stora positiva effekter om inte pandemin fortsatt. Nu har de resurserna istället gått åt för att täcka upp de ekonomiska förlusterna som ett nedstängt kulturliv drabbats av och vårens en och en halv miljard kronor som skulle ha gått till kulturens återhämtning får istället användas till krisstöd, säger Lawen Redar.

 

Lawen Redar tror att den möjliga tillämpningen av pandemilagen kan skapa möjligheter för en rad verksamheter att kunna starta upp. Hon nämner konserthus och teatrar som på sikt borde kunna omfattas av lättnader.

– I somras när allt såg mycket ljusare ut bjöds jag in till flera institutioner där de visade hur det går att bedriva verksamheterna smittsäkert så jag vet att det finns konkreta planer på hur en öppning ska gå till. Det är självklart orimligt att samma regler ska gälla för Globen som tar långt över 10 000 i publiken som för en källarbar som kanske får plats med några få gäster. Jag tror att det kommer att bli möjligt för stora arrangörer att ta in mer publik och att mindre verksamheter helt enkelt får ta in färre personer, säger hon.

 

Det är dock svårt att kommunicera behovet av att öppna för publik i ett läge när sjukvården är i kris med en personal som jobbar 10-timmarspass och inte har haft semester på över ett år. 

– Att i det läget att driva på för att samhället ska kunna funka som vanligt. Det är jätteknepigt att navigera i, anser hon.

 

Både Christer Nylander och Lawen Redar har sett hur pandemin har skyndat på den digital utvecklingen hos kulturen.

– Uppfinningsrikedomen har varit enorm. Jag har varit på tre olika digitala visningar som muséer har anordnat och jag har varit förvånad över hur bra det har funkat, säger Redar.

 

En intressant fråga är ju om folk framöver kommer att vilja gå på fler konserter och få fler upplevelser.  Kanske har många blivit mer försiktiga och väljer att stanna hemma. 

– Det är svårt att sia om men jag tror att det finns ett stort uppdämt behov att få uppleva saker igen. Jag är ganska optimistisk vad det gäller publiksidan i varje fall, säger Christer Nylander.

 

Lawen Redar tror att vi nu är i ett läge där det finns en helt annan kunskapsnivå än för ett år sedan. Hon menar att det nu börjar bli dags att ålägga Folkhälsomyndigheten att titta närmare på olika verksamheters specifika förutsättningar för att ta in publik igen. 

– A och O är ju att släppa in publiken, avslutar hon.

 

Jonas Nyberg