Alldeles nyligen har 100 dagar för den nya regeringen passerat. Bortsett från de första svallvågorna från Tidöavtalets formuleringar om en kulturkanon har det varit förvånansvärt, och lite oroande, tyst från kulturdepartementet. Frågan är om det är bra eller dåligt.

Så kom den till slut. En ny kulturbudget från en ny kulturminister. Den som hade fruktat en total omläggning av kulturpolitiken av det samlade regeringsunderlaget blev kanske i vissa avseende lugnad. Däremot talade siffrorna sitt tydliga och oroande språk. I en tid av krisstämning och allmän återhållsamhet hade det nog varit naivt att förvänta sig stora anslagshöjningar för kulturen eller att kultursektorn skulle vara fredad från besparingar. Vi är trots allt i hård konkurrens med andra sektorer som är beroende av offentlig finansiering och som prioriteras i årets budget.

Jag röstade första gången 1979 och har sedan dess av olika skäl följt valrörelserna med stort intresse. Den valrörelse vi just genomlidit, med betoning på lidit, är nog en av de märkligaste vi haft. 

Så ställdes allt på ända.Ett ofattbart mänskligt lidande och brutalitet enbart för drömmen hos en maktelit att återuppväcka en svunnen tid. Kriget i Ukraina har påmint oss alla av hur viktigt det är att stå upp för de demokratiska värderingarna som vi kanske tar för givna.

Låt oss hoppas att en positiv effekt av pandemin blir att det under detta valår blir mer självklart och naturligt att lyfta kulturfrågorna i en valrörelse. Kanske framkommer nya visioner som ger framtidshopp

Det råder ingen brist på utredningar. Det har presenterats färdiga utredningar och nya har aviserats. De två färdiga utredningarna är återstartsutredningen ”Från kris till kraft” samt departementspromemorian om hur EU:s DSM-direktiv om upphovsrätten ska implementeras i svensk lag. 

För första gången sedan 2019 samlades representanter från våra avdelningar på Nalen för ett Förbundsmöte.Hur mycket vi än lärt oss om digitala möten finns det inget som motsvarar den nytta som ett verkligt möte ger. De i förväg utskickade testerna, handspriten och avstånden mellan stolarna vittnade dock om att vi inte är igenom pandemin ännu.

Ju längre tid det tar innan våra kollegor åter kommer i arbete desto mer lockar nog tanken på ett tryggare arbete i en annan bransch. Vår uppmaning tål därför att upprepas, välj om möjligt alltid en frilansare som vikarie. Läs mer vad Gunnar Jönsson skriver i sin ledare.

För ett år sedan skrev jag några jämförande rader om det förra tjugotalet. Jag glömde nämna spanska sjukan. Då upplevdes den nya uppfinningen vaccin då som ett genombrott och nu hundra år senare sjunger vi samma lovsång (dock inte i kör) till dessa få droppar. Låt oss hoppas att effekten blir den vi vill. Publiken väntar.

En total återöppning av kulturlivet 2021 verkar mer och mer avlägsen. Risken att viktig kompetens går förlorad genom att fler frilansare tvingas byta karriär och att institutionernas ekonomi undergrävs ökar.