Så kom den till slut. En ny kulturbudget från en ny kulturminister. Den som hade fruktat en total omläggning av kulturpolitiken av det samlade regeringsunderlaget blev kanske i vissa avseende lugnad. Däremot talade siffrorna sitt tydliga och oroande språk. I en tid av krisstämning och allmän återhållsamhet hade det nog varit naivt att förvänta sig stora anslagshöjningar för kulturen eller att kultursektorn skulle vara fredad från besparingar. Vi är trots allt i hård konkurrens med andra sektorer som är beroende av offentlig finansiering och som prioriteras i årets budget.

Jag röstade första gången 1979 och har sedan dess av olika skäl följt valrörelserna med stort intresse. Den valrörelse vi just genomlidit, med betoning på lidit, är nog en av de märkligaste vi haft. 

Så ställdes allt på ända.Ett ofattbart mänskligt lidande och brutalitet enbart för drömmen hos en maktelit att återuppväcka en svunnen tid. Kriget i Ukraina har påmint oss alla av hur viktigt det är att stå upp för de demokratiska värderingarna som vi kanske tar för givna.

Låt oss hoppas att en positiv effekt av pandemin blir att det under detta valår blir mer självklart och naturligt att lyfta kulturfrågorna i en valrörelse. Kanske framkommer nya visioner som ger framtidshopp