Frilanskrönika

Kära medlemmar!

Det har gått några veckor in på hösten och de flesta av oss har kommit tillbaka till jobbet i vanlig ordning. Så är dock inte fallet för våra kollegor i SLB – Stockholms Läns Blåsarsymfoniker – som tvingats lämna sina lokaler i vad som fortfarande kallas Musikaliska Kvarteret (gamla Musikaliska Akademin), för nya lokaler i Dieselverkstaden. SLB:s musiker är deltidsanställda och därmed också frilansare på deltid och vi är många som träffar dem i sammanhang utanför Musikaliska Kvarteret. Jag är säker på att jag talar för alla när jag önskar dem en god flytt och en bra framtid i Dieselverkstaden.

 

Med det sagt ter sig turerna kring Statens Fastighetsverk, SFV, som förvaltar Musikaliska Kvarteret och som chockhöjde SLB:s hyra, otroligt förbryllande. Problemen med undermåliga lokaler känner vi också igen från Kungliga Operan. Allra senast har debatten handlat om Nationalmuseum och förstås Naturhistoriska riksmuseet som tvingades stänga för några veckor sedan. Alla med byggnader förvaltade av SFV.

 

Hur det här tillåts pågå kan man fundera över. Vi hör gång på gång att kulturen själv ska bära sina kostnader i större eller mindre utsträckning. Spela mer ABBA, säger Kommunstyrelsens ordförande Sophia Jarl till Norr-
köpings symfoniorkester, med ett hot om att konserthuset, Louis De Geer, ska privatiseras.

Konkurrensen blir snedvriden heter det, med en offentligt finansierad konsertscen riskerar privata initiativ slås ut. Att det sätts ihop privata orkestrar som redan spelar till exempel ABBA och filmmusikkonserter, praktiskt taget helt på marknadens villkor, är hon fullständigt omedveten om. Hennes eget förslag är ett praktexempel på snedvriden konkurrens, en konkurrens som i första hand skulle drabba de frilansare som redan idag gör många jobb utan offentlig finansiering.

 

Man ska inte förringa hotet mot Norrköpings Symfoniorkester, men jag hyser en förhoppning om att den sortens ideologiskt drivna politiker som Sophia Jarl tycks vara, ofta saknar både kompetens och erfarenhet att driva igenom sin vision. Jag vill då hellre höja ett varningens finger för alla de politiker som uppriktigt menar att de värnar våra nationalskatter, men som saknar erfarenhet av vad det faktiskt innebär i form av politiskt arbete att möjliggöra renoveringar av byggnaderna.

 

Vi har aldrig haft så många som säger sig värna svensk kultur i riksdagen som nu. Och aldrig har de haft ett så direkt inflytande på regeringen. Samtidigt ser vi scen efter scen, museum efter museum, ensemble efter ensemble hotas av sparkrav och nedläggning, sönderfallande hus och vansinniga hyror. Det finns en ironi i att de allra flesta byggnader och institutioner ligger i Stockholm, många på gångavstånd från Rosenbad.

Jag går in och tittar på Musikaliska kvarterets hemsida för att se vad ”huset ska fyllas med” nu när Blåsarsymfonikerna flyttat. Jag tror mig ha hört att de själva kommer att göra konserter där i framtiden, men på hemsidan finns det inget som vittnar om det.

Stallet Världens Musik finns kvar, en scen för folkmusik med flera akter i veckan. Till Musikaliska kvarterets stora scen kan man köpa biljetter till fem konserter i höst. Fyra av dem är världsmusik, en är Händelsånger med solister och Drottningholms slottsteaters orkester. Det finns ytterligare tre ”intima” scener i huset, men inga konserter att se där.

 

Nils Carlsson, ordförande avd 14 Frilans