Skolbarnen i klass 5c på Andersbergskolan i Gävle skrev musik och text tillsammans med artisten och låtskrivaren Emma Nordenstam. Tebogo Monnakgotla orkestrerade och arrangerade musiken. Marie Rosenmir dirigerade Gävle Symfoniorkester som tillsammans med barnen framförde konserter för mellanstadieklasser från hela Gävleborgs län.
På generalrepetitionen av föreställningen ”Verklighetens sånger” är det full fart i Gevaliasalen i Gävle Konserthus. Orkester, dirigent, tekniker, barn och Emma Nordenstam försöker få ordning på sina och barnens insatser. Det är knappt om tid och det är mycket som ska klaffa. Stojiga och glada barn blir märkbart tagna och plötsligt mycket blyga när de går fram två och två till mikrofonerna för att säga sina repliker. Det ska bli tolv konserter på fyra dagar och de är uppdelade så att alla får chansen att vara solister vid ett tillfälle var. Det är härligt rörigt och Emmas tålamod är oändligt. Med snälla händer och med ett outsinligt leende lotsar hon alla fram till mikrofonerna längst fram på podiet. Det märks att det inte är första gången hon jobbar med barn.
– Jag hade gjort ett sånt här projekt förut.I höstas skrev jag låtar med Pipsvängens barnkör i Hökarängen. Jag och Tebogo tänkte att vi kunde göra något liknande med symfoniorkester som ett Skapande skola-projekt, säger Emma Nordenstam.
Hon säger att hon vill åt någonting som bara barn har men som inte riktigt går att sätta fingret på.
– Vuxna kan ha fantasi och barns fantasier kan vara lite fyrkantiga men det finns något som är genuint hos barn, säger hon.
Tebogo Monnakgotla håller med.
– Låttexterna som barnen har skrivit är otroligt roliga och ibland helt oväntade, säger hon.
Projektet började med att Tebogo och musiker från orkestern åkte ut och besökte klassen i deras skola. De visade instrument och pratade. Emma kunde inte följa med. Hon låg hemma och var sjuk men barnen fick se hennes videor.
– Det var en bra start för mig för när jag träffade dem senare trodde de att jag var känd för att de hade sett mig på en skärm, säger Emma.
Barnen fick skriva ner vad de skulle vilja skriva låtar om. Karin Hansson Lasses, kontrabasist i orkestern och barn- och ungdomsproducent, hade sagt att de kunde skriva om vad som helst.
– Karin sa till klassen: ”Det kan handla om till exempel fotboll”. Så alla barn hade skrivit fotboll på sina lappar, skrattar Emma.
Men till slut handlade det inte alls om fotboll utan om trehjulingskrockar på förskolan, avatarer på Roblox, plikttrogna tjuvar, kristaller och mycket annat.
Emma hjälpte till med att få låtarna färdiga.
– Jag försökte fånga upp vad de vill göra och bara styra precis så mycket som det behövdes, säger hon.
Emma Nordenstam satte gitarrkomp till låtarna och hade kontinuerlig kontakt med Tebogo Monnakgotla som orkestrerade och arrangerade musiken.
– Jag har ofta tagit strukturen från Emmas gitarrkomp när jag gjort orkestreringen. Men till vissa låtar hade de spelat in grejer på synt som jag har sen har använt, säger Tebogo.
Klassen hade varit på besök i konserthuset och lyssnat på en repetition när orkestern spelade John Williams tubakonsert.
– Då var det harpa med så alla vill ha harpa på sina låtar. Men det gick inte för orkestern har ingen harpist anställd. Så jag fick fixa så att det lät harpigt ändå, säger Tebogo.
De är båda två nöjda med hur allt blev till slut. Tebogo tycker att det blev mycket roligare än hon hade väntat sig.
– Man ska inte ropa hej förrän man har mött publiken förstås, säger Emma.
Det finns en viktig aspekt av projektet som Emma vill framhålla.
– Syftet med projektet är att barnen ska känna att musikens och Gävle Symfoniorkesters värld inte är en egen värld. Det är samma värld som vi lever i. Det här konserthuset är deras och de har tillgång till det. De kan vara med och skapa kultur och musik när de växer upp. Det vill vi starkt förmedla och det känns som vi gör det.
Jonas Nyberg