Tidningen Symfoni

Gävle Konserthus fyller 25 år

Med pompa och ståt firade Gävle Konserthus sina första 25 år. Viktoria Tolstoy, Orup, Daniela Rathana och Görgen Antonsson var kvällens gärstartister. Gävle Symfoniorkester spelade, Karl-Johan Ankarblom dirigerade och Rickard Olsson, full av Gävleskrönor, skötte snacket. Konserthuset var fyllt till sista plats och det blev en riktig festkväll.

 

Det var ingen självklarhet att det skulle byggas ett konserthus i Gävle. Opinion var delad och politikernas åsikter gick isär. Orkestern spelade på 90-talet sina konserter på Gävle Teater och man repeterade på Norra Skolan i en gammal gymnastiksal. Teatern var absolut inte anpassad för konsertverksamhet och gymnastiksalen var, tja, en gymnastiksal. Akustiken där orkestern repeterade var därför en helt annan än den man spelade konserter i. Till slut byggdes det ett nytt konserthus på den plats där det tidigare fanns ett kommunalt badhus, Strömbadet.

– Fundamentet till konserthuset är det gamla badhuset och simbassängen ligger under salongen. Korridoren där administrationen har sina kontor är mer eller mindre intakt sedan badhustiden, säger Dag Björkling, violinist och ordförande i den lokala Symf-avdelningen sedan en himla massa år.

 

Det visade sig vare en klok idé att bygga ovanpå badhuset. Det gjorde projektet både billigare och snabbare. Man höll inte bara budgeten. Man lyckades till och med få ner byggkostnaderna så att man hamnade under budgeten.

– Det nya konserthuset betydde allt för orkestern. Vi skulle inte vara där vi är i dag om inte den byggts, säger Dag.

Han tycker att deras utrymmen är toppen. Här finns övningsrum, uppackningsrum, omklädningsrum och en rymlig, ljus orkesterfoajé med utsikt över Gävleån.

– Jag gick vilse i början, säger Dag Björkling och skrattar. – Nu är det så trevligt hos oss att musiker från Stockholm söker sig hit.

 

Orkestern har utvecklats enormt mycket under de 25 år som gått sedan huset stod färdigt. De spelar sina konserter till största del på hemmaplan. Tidigare turnerande man och dubblerade konserterna i kyrkor, skolaulor och kulturhus runt om i Gävleborg län. Den del av verksaheten har minskat.

– Det gjordes en uppdelning av kulturfinansieringen mellan kommunen och regionen (tidigare landstinget). Konserthuset och orkestern blev ett kommunalt bolag medan regionen tog ansvaret för teatrar och museer. Nu har vi återigen fått ett uppdrag att spela i regionen, säger Dag.

 

Dag menar att de gärna vill värna om sin publik i regionen i städer som exempelvis Hudiksvall och Bollnäs där det finns konsertlokaler som kan ta emot hela orkestern. Men på de flesta orter ryms orkestern inte. Han tycker att det vore en bättre idé att satsa på mindre, anpassade produktioner.

– Ingen skulle få för sig att flytta Gävle Sjukhus kirurgavdelning ut i länet för att göra två operationer. Det är inte försvarbart, säger han

 

Det är dessutom dyrt med både transporter och hotellnätter.

– Solister och dirigenter hinner inte hem till Stockholm efter en konsert i Ljusdal en fredag kväll. Det vore bättre att bussa publiken till Gävle. Om vi istället spelar lördag eftermiddag i vårt konserthus hinner publiken både gå på en konsert, äta middag och ändå vara tillbaka i Ljusdal innan kvällen är över, säger Dag.

 

Men vad tyckte Dag Björkling om jubileumskonserten?

– Det var klackarna i taket hela tiden. Det kändes högprofilerat. Teknik, gästartister och musiker var på topp. Och Rickard Olsson var riktigt bra som konferencier.

 

Symfonis utsände gladdes också åt Gävlesonen Rickard Olssons skrönor och anekdoter. När han beskrev den speciella andan hos Gävleborna sa han bland annat.

– I Gävle har man tagit jantelagen till en helt ny och betydligt högre nivå. Här säger man: ”Den där Jante, han ska inte fan tro att han är nån!”

 

Jonas Nyberg