Bröllopssalen på Vadstena Slott är skådeplatsen för operaföreställningarna som ges varje sommar. I år var den klädd i svart för att matcha operans ockulta tema. Orkestern draperade sig i ena hörnet. Den känns högst närvarande och fint integrerad i föreställningen.
Orkestern består av unga musiker, en del studerar vid musikhögskola och andra har just avslutat sina studier. Två rutinerade musiker, konsertmästaren Lina Samuelsson och pianisten Ludvig Nilsson, är med i orkestern som i övrigt består av stipendiater. Ludvig har arbetat med Vadstena-Akademiens föreställningar sedan 2019 som repetitör och instuderare.
– Det här första gången som jag är med i orkestern. Det är väldigt roligt. Vanligtvis får jag åka direkt efter premiären och det känns lite snopet, säger han.
Lydia Johansson är slagverkare och studerar i Göteborg. Det är första gången hon spelar sommaropera i Vadstena.
– Det har varit en underbar upplevelse att få jobba med en produktion av så hög klass, säger hon.
Kontrabasisten Anton Eriksson fick en förfrågan från Vadstena-Akademien om han ville söka stipendium för att medverka i Andefabrikens orkester. Det är andra året han tillbringar sommaren i Vadstena.
– Vi får ju inte ett gage. Vi får ett stipendium som betalas ut redan första dagen. Stipendiet ska täcka hyra, mat och resor. Det täcker det och kanske blir det lite över. Jag har lite dubbla känslor kring det. Men jag tycker alltid det är trevligt att vara här, säger Anton.
Cecilia Lindheimer är press- och kommunikationsansvarig på Vadstena-Akademin och berättar hur tanken är med stipendierna.
– Stipendiet är utformat som ett traktamente och har till syfte att stipendiaten ska kunna delta i studiesituationen. Det är viktigt att komma ihåg att det här är just ett lärotillfälle där erfarna personer delar med sig av sina kunskaper till de unga nyutbildade. Under stipendietiden i Vadstena får stipendiaten 525 kronor per dygn, sju dagar i veckan. Stipendier är skattefria. Sedan 2018 har stipendiesumman ökat med 25%, säger hon.
Anton Eriksson menar att det är ganska lika vad man får om man spelar på andra sommaroperor även om de betalar ut lön.
– Det du får i nettolön blir ungefär detsamma, säger han.
Trycket på att få medverka i Vadstenas uppsättningar är stort, framför allt på sångsolistsidan. I år var det 80 sökande till sju roller. Till platserna i orkestern var det i år drygt 20 som sökte. Sångsolister och musiker får stipendier men konsertmästaren Lina Samuelsson och pianisten Ludvig Nilsson avlönades för sitt arbete.
– Ludvig hade ju före orkesterinsatsen också varit en av tre instuderare under repetitionerna. Musikerna hade på så sätt både Ludvig, Lina och dirigenten Joachim Gustafsson som mentorer och handledare. Det är ju en viktig ingrediens i akademiarbetet. Utöver det hade de för ovanlighetens skull också haft nästan obegränsad tillgång till kompositören, att diskutera med och fundera kring musiken, eftersom han var här större delen av sommaren, säger Cecilia Lindheimer.
– Jag har spelat musik av Daniel Nelson förut, bland annat hans kontrabaskonsert. Det var mycket därför jag ville spela i sommar. Det var kul att kunna prata med honom om musiken vi spelar och musik i allmänhet under hela repetitionsperioden, säger Anton Eriksson.
Det finns inslag i musiken som är annorlunda. Orkesterns musiker plockar då och då upp biinstrument som kanske inte är helt ortodoxa. Det finns bland annat whirley tubes som är plaströr i olika längder som ger ifrån sig naturtoner när man snurrar dem i luften.
– Jag har whirley tubes någon har små cymbaler eller ratchet (se bild) och konsertmästaren plockar upp en såg ibland och spelar solo på. Det hör ju inte till vanligheten. Det är det jag får mest kommentarer om efteråt. Oj, du sitter och vevar också! Ingen säger att jag spelar fint på pianot, säger Ludvig Nilsson och skrattar.
Orkestreringen bjuder på en mängd ljudeffekter. I stråket förekommer det en hel del batuttostråk.
– Man får ju ångest när man ska stå och hamra med sin riktiga stråke så vi tar våra kolfiberstråkar, säger Anton.
Många av effekterna i musiken sköts av slagverkaren Lydia Johansson som i år fick ett extra stipendium av vänföreningen för ”särskilt förtjänstfulla insatser”. Hon sitter delvis skymd av scenografin, under en trappa. Trots den undanskymda placeringen drar hon till sig uppmärksamhet.
– Efter föreställningarna kommer det alltid fram personer ur publiken och säger att det var så kul att titta på mig när jag spelar. Och jag har verkligen mycket att göra och massor av olika insatser på olika instrument, säger hon.
Årets föreställningar hade bra med publik. Det brukar, enligt Cecilia Lindheimer, vara utsålt men i år var det inte riktigt så.
– I år har det nog varit en plånboksfråga mer än det varit tidigare. Det kan vara så att de som gärna besöker sommaroperorna i Sverige behövt spara in på antalet föreställningar att se, gissar hon.
Vadstena-Akademien är finansierade via anslag från Statens kulturråd, regionen, kommunen och från olika fonder. Parallellt med konsert- och operaverksamheten drev man tillsammans med Folkuniversitet Vadstenas Sång- och Pianoakademi, en högskoleförberedande heltidsutbildning för sångare och pianister. Den startade 2017 och är i många stycken unik i sitt slag. Tyvärr saknades i runda slängar 1,5 miljoner kronor och utbildningen har i år tvingats ställas in.
Vadstena-Akademiens konstnärliga ledare, Nils Spangenberg, skriver i Andefabrikens programbok om operans handling: Det handlar dock också om överlevnad, och om girighet. Helt enkelt om nödvändigheten av att ha pengar. Samma då som nu.
Jonas Nyberg