Dubbla jubilarer i Berwaldhallen 

 

– Radiokören 100 och Radiosymfonikerna 60 år

 

I år firar Radiokören 100-årsjubileum och Sveriges Radios Symfoniorkester 60 år (eller 100 år om man räknar med den ursprungliga starten 1925). Symfoni besökte Sveriges Radio och Berwaldhallen för att träffa Johan Pejler och Kristina Lignell från ensemblerna, som även är fackligt engagerade.

 

Konserthuset Berwaldhallen, insprängt i berget mellan Radiohuset och ambassaderna i Diplomatstaden, invigdes 1979 och är döpt efter symfonikern Franz Berwald. Här har Radiokören och Sveriges Radios Symfoniorkester sin hemmascen i den hexagonala konsertsalen. Årligen ger ensemblerna cirka 100 konserter – i Berwaldhallen, på turnéer och varje sommar arrangeras Östersjöfestivalen i huset. Alla konserter spelas in och sänds i Sveriges Radio, P2, och i internationell radio. Genom sina turnéer och framträdanden världen över är Radiokören och Radiosymfonikerna viktiga ambassadörer för svensk musik och kultur utomlands.

Radiokören 100 år

Det var i maj 1925 som Radiokören hade sin allra första konsert ledd av dirigenterna Axel Nylander och Einar Ralf. Redan då fanns en uttalad ambition att framföra ny svensk körmusik. Efter att Eric Ericson tog över ledarskapet 1952 utvecklades kören utanför Sveriges gränser och fick en internationell

publik. Tillsammans med körmusik från hela världen, ett progressivt repertoarval och höga ambitioner gjorde Eric Ericson Radiokören känd som ett fantastiskt vokalt instrument. Radiokören har bland annat uppmärksammats med Musikexportpriset, och blivit utnämnd till en av världens tjugo bästa körer av brittiska tidningen Gramophone. Idag består Radiokören av 32 sångare och sedan 2019 är Marc Korovitch kormästare. Den flerfaldigt prisbelönade lettiske kördirigent­en Kaspars Putniņš är sedan 2020 Radiokörens chefs­dirigent. I år har Radiokören 100-årsjubileum, vilket kommer att firas både i Berwaldhallen och på andra orter.

Johan Pejler har varit med i Radiokören i snart 35 år och är den som idag varit med allra längst. Han är baryton, sjunger basstämman och är även ordförande i kören. När Johan började i Radiokören på 90-talet såg det helt annorlunda ut mot idag.

– Då hade de flesta civila jobb och arbetade i Radiokören på timmar. Vi hade en fackklubb och en kamratförening, men det var mer fokus på sociala aktiviteter då. De flesta i Radiokören har en examen från musikhögskolan, så var det inte förut i samma utsträckning.

Sveriges Radio erbjuder idag kontrakt på mellan 1-3 år på 50 procent, efter godkänd provsjungning. Huvudregeln är 3-årskontrakt, men vid röstproblem kan det dock bli ett kortare kontrakt. Det är därmed hård press för att hålla kvaliteten på rösten.

– Har man problem med rösten så ska det adresseras och man ska få hjälp i tid. Det ska vara välkänt innan provsjungning.

Det är inte helt givet att man satsar allt man har och att det här ska vara ens karriärval menar Johan Pejler, på grund av att rösten kan förändras.

– Man vet aldrig vad som kan hända. Det är någon slags inofficiell fakta att man får svårare att sjunga när man är äldre. Förut behövde vi provsjunga varje år efter att vi fyllt 50, vilket togs bort för 5 år sedan på grund av åldersdiskriminering. Det ska vara konstnärligt motiverande anledningar för kontrakt, inte ålder. Idag har vi ett bättre system.

Vad finns det för hjälp att få vid röstproblem?

– Det finns inga färdiga paket, ofta är röstproblem individuella. De flesta i Radiokören har en sångpedagog att få hjälp av. Rösten är ett svårt instrument, det är så mycket tycke och smak och rösten är så intimt förknippad med en själv, så det är bra med input utifrån.

Johan Pejler är även musikterapeut, och jobbar med Singalong för barn på Sveriges Radio. Han komponerar också egen musik och frilansar.

 Att anställningen är på deltid förutsätter, för de flesta, andra uppdrag.

– En del i kören önskar heltidstjänster, andra vill kombinera med frilansarbete.
Arbetsgivaren är generös med tjänstledighet vid annat uppdrag.

Inför 100-årsjubileet har Radiokören tre jubileumskonserter av olika karaktär.
Jubileumsåret inleds i Berwaldhallen och på andra platser i Stockholm, i Göteborg och
i Tokyo. Det pågår även en två år lång turné runt om i landet.

– Vi har varit på en längre turné i Norrland och en kortare i södra Sverige. I början av året åker vi till de västra delarna av landet. I oktober 2025 blir det lite mer gala. Tanken var att vi skulle göra mer inför jubileumsåret men allt kostar pengar och det är lite bistra tider nu, det känner alla av. Sveriges Radio har varit tvungna att dra ner på personal och effektivisera och då vill man inte lägga extra pengar på det samtidigt som man drar ner på personal.

Den mer åtstramade budgeten har inte påverkat antalet medlemmar i radions ensembler, även om det märks av på andra sätt.

– Man har verkligen värnat antalet i båda kören och orkestern, men det mer åtstramade klimatet märks såklart av. Det är mest marknadsavdelningen som man effektiviserat och flyttat till en allmän kommunikationsavdelning istället. Där försvann det jättekompetenta kollegor.

Om Public Service-uppdraget berättar Johan Pejler att för Radiokörens del försöker de tänka på uppdraget i planeringen och i programsättning, framför allt beställningsverk och att framföra nyskriven svensk musik.

– Sedan har vi märkt, eftersom ekonomin ser ut som den gör, att Berwaldhallen fått allt större självfinansieringskrav. Det är bara Berwaldhallen som drar in pengar på Sveriges Radio. Det är en risk med att behöva tänka mer på publiken, på vad som säljer. Men där spelar marknadsavdelningen in och vad som är säljbart.

Det finns även ett folkbildningskrav i Public Service-uppdraget. När Radiokören är på turné träffar de till exempel lokala körer, som ofta medverkar vid konserter. Sedan pågår det också ett samarbete med dirigent- och kompositions­elever på musikhögskolan. Samarbetet mellan Radiokören, Radiosymfonikerna och Berwaldhallen fungerar väldigt bra anser Johan Pejler, även om det främst är orkestern som repar i Berwaldhallen då den behöver mer plats. Tidigare var det oftare inspelning i deras hemmastudio, Studio 2, i Radiohuset. Den använder Radiokören idag mest för repetition.

– Nuförtiden spelas konserterna in i Berwaldhallen, men ibland medverkar vi även på andra inspelningar i Radiohuset. Genom Sveriges Radio P2 och Berwaldhallen Play kan lyssna­re i etern och på webben ta del av Radiokörens verk.

Sveriges Radios Symfoniorkester
När Sveriges Radios Symfoniorkester egentligen startade är inte helt självklart. 1925 bildade en liten skara framstående frilansmusiker en orkester vid namn Radiotjänsts Orkester, med uppdraget att spela huvudsakligen klassisk repertoar i radions sändningar. På 1930-talet upplöstes orkestern och Radiotjänst slöt avtal med landets professionella orkestrar. Under samma period grundades Radiotjänsts Dans- och underhållningsorkester 1936. Orkestern växte genom åren i antal och ambition och spelade allt mer blandad repertoar. 1948 döptes den om till Radioorkestern. En fast ensemble vid sidan av underhållningsorkestern startade 1945 under namnet Radiotjänsts Kabaretorkester. Orkestern bytte namn flera gånger, varav TV-orkestern som anammades 1964, blev det sista. Året därpå slogs den samman med Radioorkestern till en 100 personer stor symfoniorkester. I mars 1967 fick orkestern sitt slutliga namn – Sveriges Radios Symfoni­orkester. Den nuvarande chefsdirigenten är sedan 2007 Daniel Harding, som fortsatt att utveckla samarbeten och uttryckssätt för orkestern. Radiosymfonikerna har fått flera utmärk­elser och turnerat i stora delar av världen.

Kristina Lignell spelar altfiol i Radiosymfonikerna sedan 35 år tillbaka. Hon har även varit med i styrelsen till och från och är sedan 2021 ordförande. Det är därmed hennes, tillsammans med kollegorna i styrelsens, ansvar att se till att avtal skrivs och löneförhandlingen går som den ska.

– Vi har lyckats med några saker de senaste åren som jag är jätteglad över. Schabloniserad ersättning för biinstrument har vi till exempel fått igenom, något vi arbetat för i många år. Det senaste är att vi haft en lönestege som reducerats, där vi har fått bort de lägsta stegen. Nu anställs man på två lägen istället, och efter fem år får man full lön.

 

60 eller 100 år – när startade orkestern egentligen?

– De flesta ser nog att orkestern som vi är nu tog form med Sergiu Celibidache som kom runt 1965. Det han gjorde med orkestern var stordåd, han var en väldigt färgstark person. Han står som vår första chefsdirigent på hemsidan men blev aldrig utnämnd till chefsdirigent, vilket nog gjorde honom lite sårad. I praktiken var han det men han fick aldrig titeln. 1967 kom namnet Sveriges Radios Symfoniorkester till. Vi säger Radioorkestern. Radiosymfonikerna går också bra. Namnet har svajat fram och tillbaka, men man kan nog säga att vi är 60 år i år, i runda slängar.

Likt Radiokören har Radioorkestern ett uppdrag från Public Service att presentera nyskriven svensk musik. Det kan till exempel vara beställningsverk, som Sveriges Radio beställer från olika tonsättare.

– Huvuddelen av det vi spelar är klassisk symfonisk musik, både ny och gammal. Sedan gör vi event- och spelmusikkonserter, vilket är väldigt populärt. Även barnkonserter där Radioapan står i centrum. Det finns också mindre ensembler inom orkestern som gör bonuskonserter, då publiken får stanna kvar och lyssna till en kammarmusikkonsert. I början av året gjorde vi fyra eventkonserter med svenska duon First Aid Kit och dirigent Erik Arvinder. De fyra konserterna sålde slut på nolltid!

 

Finns det några utmaningar med Public Service-uppdraget?

– Från högsta ort så vet vi att Cilla Benkö är väldigt förtjust i oss. Radion vill inte vara utan oss. Förra året när det gjordes stora personalneddragningar på radion så slapp vi undan helt och hållet. Utifrån den synvinkeln ser det bra ut en tid framöver men det blir nytt sändningstillstånd från och med 2026. En bra sak i det ursprungliga förslaget från utredningen är att det tydligt står att det är viktigt att Public Service ska vara oberoende. Men det ekonomiska anslaget minskar för varje år vilket riskerar att leda till ytterligare neddragningar om man inte hittar andra finansieringsmöjligheter.

 

Om kulturläget i övrigt menar Kristina Lignell att det är den allmänna tidsandan som oroar.

– Vi kulturarbetare får försvara oss så fruktansvärt för det vi gör idag. Under pandemin var vi en av de få orkestrar som höll i gång hela tiden med streamade konserter. Kulturen håller människan vid liv. Det går att montera ner så fort. I Tyskland till exempel är man stolta över sina orkestrar.

Radiosymfonikerna präglas av en internationell anda, då många kollegor till Kristina är från andra länder. Det är hård konkurrens om att bli anställd och vem som helst världen över kan provspela vid utlysningar. Nästan hälften av de som provspelar och anställs är från andra länder.

– Det är underbart, orkestern blir bättre och utvecklas hela tiden, men det säger även en del om den svenska utbildningen. Hur står det till med vår högre musikutbildning kan man fråga sig?  I kulturskolorna finns det inte heller samma resurser med enskild undervisning som det fanns förut. Då blir det svårare att fånga upp talanger.

På frågan om det finns en policy kring representation vid intagning svarar Kristina att det egentligen inte finns det, men hur ansökningsprocessen går till spelar roll.

– Vad gäller könsfördelningen i orkestern har det förändrats mycket de senaste 35-40 åren. Från att ha varit cirka 25/75 är vi nu i det närmaste 50/50, vilket är ett resultat av den anonymisering av provspelningarna som slog igenom i stor skala under 1980-talet. De skärmar som sedan dess använts i de inledande omgångarna av en provspelning omöjliggör att en jury kan påverkas av annat än det man hör, och detta är numera standard världen över. Under pandemin infördes också en ny antagningsprocess då man först ansökte genom videoinspelningar, och därefter i bästa fall bjöds in till en fysisk provspelning. Men även under detta urval kan juryn inte se de provspelande, utan endast höra. Denna kombination av video- och fysiska provspelningar är fortfarande under utveckling och förfining, men kommer sannolikt att bli standard framöver.

 

Vad har ni på gång i vår?

– Vi har ett väldigt omväxlande och spännande program. Det är speciellt eftersom det är sista terminen med vår chef sedan 17 år, Daniel Harding. Det kommer bli lite smärtsamt att han slutar. Vi är alltså på jakt efter en ny chefsdirigent. Daniel gör sina sista konserter med oss nu, vi åker bland annat på en kort turné till Spanien i slutet av maj och redan nu i mars gör vi Wagners opera Tristan och Isolde i Berwaldhallen, med bland annat Nina Stemme i en av huvudrollerna. De konserterna sålde också slut på rekordtid!

Johanna Piroth