AI-musiken och upphovsrätten

Nu kan vem som helst göra en egen låt med AI-verktyg. Det som för bara några år sedan var mer eller mindre otänkbart är nu inte bara möjligt, utan också lätt som en plätt. Det finns dussintalet gratisappar att ladda ner och med enkla medel hjälper artificiell intelligens – AI – till att skapa text och musik om du bara matar in några enkla instruktioner. Toppen, tycker många. Andra är betydligt mer skeptiska. AI tränas på material som ofta är skyddat av upphovsrättslagstiftningen. Men hur ska musiker, låtskrivare, kompositörer och artister ersättas ekonomiskt för detta?

 

Musikerförbundet gav förra året ut en rapport kallad AI & Musikbranschen. Där kan man läsa följande: ”Det råder idag inga tvivel om att flera av de mest populära AI-modellerna tränas med hjälp av stora mängder upphovsrättsskyddat material. Detta sker utan att upphovspersonernas godkännande samt att de inte erhåller någon ersättning för ett sådant nyttjande. Denna form av användning av upphovsrättsskyddat material utgör förstås ett intrång i upphovspersonernas rättigheter.”

 

Man skriver vidare att: ”Många av techbolagen som utvecklar AI-modellerna invänder dock att nyttjandet sker i forskningssyfte och att upphovsrättslagens inskränkning för så kallad text- och datautvinning (TDU) gör att det varken krävs godkännande från upphovspersonerna eller att ersättning ska utges för nyttjandet. En sådan vid tolkning av TDU-inskränkningen skulle enligt vår mening gå stick i stäv med den så kallade trestegsregeln. Regeln säger att upphovsrättsliga inskränkningar endast får tillämpas i vissa särskilda fall som inte strider mot det normala utnyttjandet av verket eller annat alster och inte oskäligt inkräktar på rättsinnehavarens legitima intressen.”

Frågan är nu hur det ska gå till för att det ska komma ersättningar till upphovsrättsinnehavarna. Jakob Malmlöf är knuten till Musikerförbundet och är både jurist och musiker. Han säger att många av de stora skivbolagen sluter avtal med de stora AI-modellerna för att ge tillgång till deras kataloger, om de betalar för det. Alltså på samma sätt som exempelvis Spotify gör för att få tillgång till musiken de olika skivbolagen har rättigheterna till.

– De stora bolagen sitter i en bättre position att förhandla om det här än en enskild artist, säger han.

 

Det finns också vissa som anser att det behöver införas en särskild ersättningsrätt för AI-användningen, liknande privatkopieringsersättningen – PKE (det som förut kallades kassettskatten), som då skulle betalas ut som klumpsumma för att sedan fördelas till rättighetsinnehavarna.

 

Lise Guterstam arbetar med juridik och internationella relationer på SAMI. Hon påpekar att frågan hur musiker ska ersättas i streamingekonomin fortfarande inte är löst och att politikerna inte får stirra sig blinda på AI-frågorna som är högaktuella just nu. 

– Musik konsumeras mer än någonsin, men musikerna får en allt mindre del av totalintäkterna. Det är ett systemfel och det måste införas en garanterad minimiersättning vid streaming som inte kan förhandlas bort, en så kallad oavvislig ersättningsrätt, säger hon. 

 

Lise Guterstam menar att det också finns ett stort behov av skydd mot röstkloner. Musikerförbundets Jakob Malmlöf är inne på samma spår och säger att en röst inte i sig är upphovsrättsligt skyddad.

–  Om en AI har tränats på inspelningar av en artist utan godkännande från rättighetshavarna handlar det enligt mig om ett intrång i upphovsrätten, eftersom inspelningar av röster skyddas som närstående rättigheter. Utöver detta väcker det även frågor om personlig integritet, då en persons unika röst och identitet kan återskapas och utnyttjas utan deras medgivande. Det är viktigt att skydda både upphovsrätten och individens integritet i dessa fall. Samtidigt måste vi balansera detta med att tillåta mänskliga imitatörer, som med sin egen förmåga härmar andras röster, att fortsätta verka utan att riskera att bryta mot upphovsrätten, säger Jakob.

 

Om man går utanför musiken ser man ju redan nu användningen av röster som är välkända, exempelvis Donald Trump och Barack Obama. Har de verkligen sagt detta eller är det deep fake? Det kan vara nästan omöjligt att veta och det kan få oerhört negativa effekter på exempelvis opinionsbildning. 

 

Det finns ett exempel på hur man med lagstiftning vill stävja detta. The ELVIS Act från i år skrevs under av Tennessees guvernör Bill Lee och är den första antagna lagstiftningen i USA speciellt utformad för att skydda musiker, artister och offentliga personer från obehörig användning av deras röster genom AI-teknik och mot ljuddeepfakes och röstkloning. Denna lagstiftning utmärker sig genom att göra det straffbart att kopiera en artists röst utan tillstånd. I USA har det också lagts förslag på federal lagstiftning, the NO AI Fraud Act och the NO FAKES Act. Utvecklingen i USA är intressant och vad som sker där kommer troligen följas noga av EU. 

 

AI-företagen hävdar att man egentligen inte är specifikt intresserad av någons musik och att man inte är ute efter att kopiera musikaliska verk. Man har ett stort behov av att samla in data så att AI-modulerna kan lära sig hur olika musikgenrer och stilar är uppbyggda. AI:n behöver det för att kunna skapa unikt material utan att plagiera. Uppenbarligen finns exempel på att det inte alltid gått så bra.

 

BBC rapporterade i somras att världens största skivbolag stämmer två nystartade AI-företag för brott mot upphovsrätten. Sony Music, Universal Music Group och Warner Records menar att de två AI-företagen, Suno och Udio, har gjort sig skyldiga till upphovsrättsintrång i ”nästan ofattbar skala”. Skivbolagen hävdar att de två företagens mjukvara stjäl musik för att ”spotta ut” med förlagan närmast identiska musikaliska verk och kräver en ersättning motsvarande 1,5 miljoner kronor per verk. Och många verk är det tydligen.

 

Lise Guterstam menar att om skivbolagen vinner de här rättsprocesserna kommer det att få stora konsekvenser. Det kommer inte bara påverka de aktuella AI-företagen, utan det kommer att skaka om hela den generativa AI-branschen i grunden.

 

Inom EU har dessa frågor också kommit upp på agendan. I rådsarbetsgruppen för upphovsrätt har ordförandelandet (Ungern) skickat ut en diger frågelista till sina medlemsländer där man vill ha svar på hur de olika länderna ser på problematiken kring träning av AI-modeller, skydd för AI-genererat material, transparens och ersättning samt relaterade ämnen till ovan nämnda.

 

I Sverige har därför justitiedepartementet nu startat en referensgrupp. Gruppens första möte är i slutet på oktober och musiken kommer att representeras av bland annat KLYS och de kollektiva förvaltningsorganisationerna, SAMI, STIM och Copyswede. Den som mot förmodan har förhoppningen att alla AI-frågorna kommer lösas i höst kommer nog tyvärr att bli besviken. Vi kommer få anledning att följa dessa frågor en längre tid framöver.     

 

Jonas Nyberg