Från konserthus och operahus till museer och konsthallar; nu står institutionerna inför utmaningar som hotar deras position och funktion i det svenska samhället. De konstnärliga institutionernas försvagade position i Sverige pekar på en komplex förändring i synen på offentligt finansierad kultur. Man ska med rätta kritisera regeringen för deras kulturbudget, men oppositionen med Socialdemokraterna i spetsen är inte ett dugg bättre. 

 

En av de mest påtagliga orsakerna till de konstnärliga institutionernas försvagade position är självklart ekonomin. Under de senaste 10 åren har offentlig finansiering av kulturverksamheter minskat vilket har lett till nedskärningar. Kommuner, regioner och stat har ofta prioriterat andra områden, vilket har resulterat i att konstinstitutionerna får allt mindre resurser att arbeta med. 

 

Nu är samhället i färd med att låta institutionerna göra samma misstag, med för lite personal, som man gör inom vård och omsorg. Dom som har makten i de enskilda företagen håller varandra om ryggen för att just deras jobb ska kunna bibehållas till höga löner och låter den främsta linjen bära bördan den sviktande ekonomin. I vår värld innebär det med säkerhet att lojaliteten till den ibland övermäktiga uppgift vi har tvingar oss att arbeta, kanske inte till döds men, till sjukdom. Mindre kör? Sjung starkare och oftare så blir det säkert bra. Blev det inte så? Anställ en ny HR-assistent för att kunna hantera alla arbetsskador. 

 

Men faktum är att även vi själva till viss del uppmuntrar till den ekonomiska urlakningen. Inte sällan jagar vi troféer att ställa på hyllan. Kommer det en svindyr så kallad världsdirigent till någon orkester eller en demonregissör till någon opera känns det som en framgång. Institutionsledningarna kan gå till politikerna och säga” titta vad vi kan!” Vi kan gå hem och säga att vi minsann har spelat med NN. Men vad är priset? Måste det till exempel på operascenerna finnas teknik som snarare för tankarna till ett dataspel än en antydan till inramning av den kraft som musiken i sig själv har? Det finns kanske utrymme för lite självreflektion. 

 

Ekonomiska utmaningar, digitalisering och förändrade publikvanor är alla faktorer som självklart påverkar. Med rätt strategier och fokus finns det möjlighet att återuppbygga finanserna och att lyfta lönerna till något som påminner om en nivå som motsvarar de masterexamina de allra flesta idag har. 

 

Det annalkande nya året kommer att innebära stora förändringar för Symf. 

Från och med första december har vi en ny ombudsman på plats. Vi ser med glädje fram emot detta och kommer att få ett mycket kompetent tillskott i Jakob Malmlöf. 

 

Men vi kan också konstatera att det finns en för Symf mindre rolig baksida med detta. Jonas Nyberg har beslutat sig för att gå i pension från och med februari månad. Jonas har i nästan 20 år bidragit till att skapa det som jag vill kalla för ”Symfandan”. En inställning till uppgiften som bygger på en prestigelöshet inför vad som måste göras för att hjälpa våra medlemmar. Det Jonas har bidragit med under sin långa tid hos oss går inte att översätta till andra ord än att tomrummet kommer att bli otroligt stort. 

 

Det är inte bara Jonas som person vi förlorar utan även en stor del av Symfs moderna kanslihistoria. Samtidigt gläds vi med Jonas att han nu helhjärtat kan ägna sig åt sitt idylliska torp och sin egen konstnärliga ådra som jag nog tror är relativt okänd för många. Ett ”save the date ”är 26 maj i samband med kommande förbundsmöte. Det kan hända att det blir någon form av uppmärksamhet den dagen, men säg inget till Jonas.

 

Det innebär också att vi kommer att få en ny redaktör för vår tidning. Vem det blir är inte klart ännu, men jag är övertygad om att vi kommer att hitta någon som kan bibehålla den i mitt tycke intressanta och välgjorda tidningen. 

 

Men innan dess en kommande julhelg och ett årsskifte med allt vad det innebär. Ett stort tack för det här året till, förutom alla trogna medlemmar, förbundsstyrelsen, vårt kansli, men framför allt till alla förtroendevalda runt om i landet. Utan er är Symf ingenting.

 

God Jul och Gott Nytt År!

 

Gunnar Jönsson
Förbundsordförande