I min förra text berättade jag om att kulturen fått ett erkännande i försvarsberedningens rapport. Nu händer det plötsligt igen! I början av april lämnade regeringen över ”Strategi för företag i kulturella och kreativa branscher Skr. 2023/24:111” till Riksdagen. Det är en strategiplan med målet utsatt till 2033. Fokus är på företagandet inom kulturbranschen men det viktiga är följande citat: ”Regeringen anser att de kulturella och kreativa branscherna bör ses som en ny typ av basnäring i Sverige, som inte bara skapar arbetstillfällen i de berörda branscherna utan även tillväxt och innovation i andra sektorer.” 

 

I alla år har vi kämpat mot att kulturen betraktas som tärande och inte närande. Vi har arbetat för att kultur ska bli det fjärde välfärdsområdet vid sidan om vård, skola, omsorg. Det känns som det mest naturliga sällskapet eftersom musik allt som oftast är själavårdande. Att istället bli likställd med till exempel fiske, jordbruk, skogsbruk samt gruvnäring sett till nyttan för samhället kan kanske bli lika bra på sikt. Om man som jag har följt politik i många år vet man att de svenska basnäringarnas betydelse för landets fortsatta utveckling ofta poängterats. 

 

Att kulturen ska få ett erkännande för sitt egenvärde har Symf alltid betonat.Med risk för att övertolka betydelsen av strategiplanen vill jag gärna ta vara på alla ljusglimtar som finns. Jag är nästan beredd att citera Gert Fylking med ett ”Äntligen!”. 

 

Det var ändå lite spännande att invänta vårändringsbudgeten och se om kulturen skulle få någon livboj kastad till sig för resten av 2024. 

   Med facit i hand kan man konstatera att årets tilldelning av pengar till kulturen tycks ha gått i taket. Bokstavligen. Det enda reella tillskottet var nämligen för att täcka de ekonomiska konsekvenserna av att taket rasade in på Naturhistoriska Museet. Ett i sig väl motiverat beslut  som det är svårt att rasa över, men om inte den nya tänkta basnäringen ska ha drabbats av näringsbrist 2033 måste uppskrivningarna från och med 2025 bli tillräckliga. 

 

Efter stormen i Norrköping har det, lite i samma anda, dykt upp en minidebatt i Gävle. Efter att orkestern sökt extra tilldelning för en utlandsturné, vilket avslogs, fälldes åter kommentarer om att pengarna istället måste gå till kärnverksamheten. Om inte annat visar detta åter på en trångsynthet och okunskap om konstmusiken som dörröppnare.

    Söder om Öresund har orkestermusik en mycket högre status. Det uppfattas som en styrka om man samtidigt med att visa upp ett blomstrande näringsliv med sikte framåt, kan rama in det med kultur på hög nivå. Om Gävle kommun istället för att neka den dryga miljonen istället skickat med en delegation på turnén från sitt näringsutskott/nämnd, är jag övertygad om att kommunen i slutändan hade fått tillbaka dom pengarna.

 

Några mil söderut har Upsala Nya Tidning, som den senaste i en rad av redaktioner, kraftigt minskat antalet kulturrecensioner. Chefen för kulturredaktionen använder ordet ”returjournalistik” och att det är en onödig bevakning av det som senast skett. För UNT och andra tycks det bara vara för kulturen detta är onödigt. Läs vilken tidning som helst och förundras över antalet spaltmeter med referat och kommentar om den senast matchen i valfri lagsport. Returjournalistik av det som redan skett förresten. Är inte det hela grunden för nyhetsrapportering?

Jag har en strålande affärsidé. Starta en tidning som bara refererar om nyheter som inte har hänt ännu. Jag lovar att allt presstöd – som väl ges som ett stöd för att kunna hålla en bred bevakning förresten – kommer att bli totalt överflödigt.

 

Det är ju helt klart med de här två exemplen att vi har en lång väg kvar till den nivå av acceptans för vårt skrå vi längtar till, så det utropade ”Äntligen!” ska tolkas som att nu kanske vi äntligen har ett bättre utgångsläge.

 

Det här är sista numret innan sommaren. I skrivandets stund, i mitten av april, är det gula varningar utfärdade för snökaos, man skrapar bilrutor och funderar över det kloka att byta till sommardäck. I det läget känns det helt självklart att å min, styrelsens och kanslipersonalens vägnar önska alla en trevlig midsommar och avkopplande semestrar.  

 

 

 

Gunnar Jönsson

förbundsordförande