Ledare

Vi har ett nytt avtal. Det är befriande varje gång som förhandlingsdelegationen sagt ja och vi kan skriva under avtalet. Det kommer mer om avtalet i tidningen men en liten kommentar här: Det är bra att vi kan följa med i den allmänna löneutvecklingen men, som jag skrev i pressmeddelandet, dessvärre saknas politisk insikt om behovet av uppräknade anslag för att täcka lönekostnaden i en fortsatt postpandemisk situation.

I förra tidningen ställde jag frågan vart kulturen tog vägen. Men så dök kulturpolitiken upp i en partiledardebatt på SVT. Nu var plötsligt kulturen en av kvällens huvudfrågor. Som huvuddebattörer hade man valt Miljöpartiet och Sverigedemokraterna. Debatt-temat var en armlängds avstånd. Då armens godkända längd tycks vara avhängig vilken ideologi som föredras, tog det bara någon minut innan grälet var på hög nivå och kvalitén på debatten på den motsatta. Den som hade väntat sig en debatt om musikskolorna, institutionernas överlevnad och det fria musiklivets försörjningsvillkor blev besvikna. Det visade det sig att begreppet – den så väl citerade armens avstånd – är användbart för att försvara ens egna åsikter får speglas i kulturen men inte andras. Och det gäller nog för alla partier. 

En gång i tiden efterfrågade jag en kulturdebatt mellan just partiledarna. Det gör jag inte längre. 

Tips från coachen: En debattkväll med ledande kulturpolitiker och med debattledare som har kunskap nog att styra och inte låta debatten bli en tuppfäktning.

I förra numret skrev jag att nu är det dags att agera gällande Kungliga Operan i Stockholm. Tydligen läser man Symfoni på Kulturdepartementet för den ledaren verkar ha satt fler saker än dekoren på Operan i rörelse, ty nu agerar man med kraft och bestämdhet. 

Man tillsatte en ny utredning!

Ytterligare 90 miljoner ska utreda vad tidigare utredningar förmodligen redan utrett men det gäller ju att vara säker på att allt är utrett innan man kan reda ut vad som ska göras. Gissa vem som fick uppdraget? Statens Fastighetsverk. Igen.

Det blir mer och mer tydligt att många, dock långt ifrån alla, i ledningsfunktion på våra institutioner har svårt att begripa vad vi anställda inom scenkonsten har för uppdrag. Varje gång ljuset går på eller ridån går upp ska vi ge den betalande publiken den bästa konserten eller föreställningen de har sett, ge valuta för biljettinköp samt upplevelsen av en unik liveföreställning. 

Om man inte förstår vad som krävs för detta uppstår konflikter på arbetsplatsen. Vårt jobb ryms inte i ett excelark, brukar jag säga. Det handlar om en mental och fysisk urladdning vars nödvändiga förberedelsetid lätt går att rasera. ”Titta, jag hittade två outnyttjade timmar, vad kan vi klämma in där så att det ser bra ut på pappret? ”

Symf gjorde en sammanräkning och kom fram till att runt 70 platser är vakanta i hela landet. Koristerna undantagna. Vi har haft ett par tuffa år med begränsade möjligheter att rekrytera men nu måste vi komma ikapp. Det är lågt hängande frukt att vakantsätta platser för att spara pengar och utnyttja resten av personalen mer istället.

Men det priset kan bli högt för detta. Ökade risker för arbetsskador och sämre förutsättningar att kunna prestera på topp eftersom man inte får nödvändig återhämtning. 

Ibland hör man på sportnyheterna att något elitlag har ett tufft spelschema. Tre matcher på en vecka. En gammal undersökning kom fram till att en violinist som spelar en tung konsert utnyttjar nödvändiga muskler motsvarande ett maratonlopp. För att klara det en hel säsong  på 230 arbetsdagar måste det finnas en förståelse för vad som krävs. 

Se till att rekrytera nu. De som är yttersta garanten för att institutionens uppdrag går att utföra måste få förutsättningar att göra detta. 

Med detta hoppas vi på Symf att solen kommer att lysa på er välförtjänta semester. Några av er träffar jag på vårt kommande förbundsmöte och övriga önskar jag en avkopplande och skön semester.

Gunnar Jönsson

förbundsordförande